Lillan

Trollmons Tassars Nala

2009-07-09 — 2019-04-01

Lillan, min första chihuahuatik, så liten och söt med en stor personlighet. Inte någon utställningshund och egentligen ingen avelshund heller fast hon var mamma till min första kull. Jag lärde mig mycket angående dräktighet och valpning och att ha valpar genom denna första kull. Resultatet blev en liten hanvalp som blev min mammas ögonsten.

Glömmer dig aldrig Lillan! Kommer sakna dina attacker av pussar, ditt högljudda gnäll när det var dags att servera maten, dina blickar för att bli kliad på ryggen, din gulliga frustation när man blåste lite lätt på dig. Du var så liten men tog upp ett stort rum i mitt hjärta och nu känns det så tomt.. 

💔


 

Eddie

Franssohnskagården Casper

2009-03-29 — 2014-12-05 

Eddie var början på allt, min första chihuahua. Han var pappa till min första kull. Alltid glad och sprallig. Älskade sina tjejer, Ida, Lillan, Aina.. slickade deras öron och ögon, han var en riktig gentleman. Din död kom så plötsligt, hjärtfel..

Jag glömmer dig aldrig min älskade lilla Eddie!

❤ ❤ ❤

 

 

 

 

 


 

 

Biddy

Zilk's Chattanooga

2000-04-21 -- 2015-03-12

Biddy var en Amerikansk cockerspaniel som kom till oss som omplaceringshund sommaren 2002. Hon var då två år och hade redan varit hos två familjer och kommit tillbaka till uppfödaren varifrån vi köpte henne.

Hon var en ganska osäker hund när vi fick henne och väldigt "mammig". Hon följde mig som en skugga och lämnade mig inte ur sikte en sekund. Efterhand så avtog det och hon började ty sig även till mina söner och min mamma som var dagmatte.

Som en en äldre dam var hon väldigt lugn och lätt att ha att göra med. Hon var inte intresserad av andra hundar särskilt mycket. 2009 fick hon sällskap av min första chihuahua Eddie. Hon brydde sig inte så mycket om chihuahuorna men jag tror hon ändå tyckte att det var roligt att tillhöra en hundflock fastän hon på äldre dar nog tyckte att de var lite väl vilda emellanåt.

Biddy stora intresse förutom mat var tennisbollar, pinnar, gröna äpplen och hon älskade snö. På julafton blev hon som ett barn. Låg vid julgranen och tittade på alla julklappar. Nosade lite och drog lite försiktigt i ett krullat presentsnöre... visste att det brukade ligga något gott i vissa av paketen.

Biddy fick ett långt och jag tror lyckligt liv in i det sista. Sista året varken såg eller hörde hon särskilt bra men hon hängde med på promenader och jag tror inte att hon hade ont någonstans även om hon på slutet blev väldigt stel i kroppen. Det är väl så att åldras helt enkelt. När hon till slut blev så senil att hon började göra i från sig inne och inte kunde gå i trappan utan fick bäras in och ut så tyckte vi att det var dags för henne att få sluta sina dagar. Hon blev nästan 15 år.

Vi glömmer dig aldrig Biddy lilla vän. Du betydde väldigt mycket för mina söner när de växte upp och du var en sån självklar medlem av vår familj så det kommer kännas väldigt tomt utan dig.

 ❤